Jag vet ju det egentligen
Men ändå så
Ända tills alldeles nyss har jag varit rädd för att göra honom till ett nytt Hjärnspöke
O ha honom som en plågoande inom mig
Jag vet inte hur många gånger på en dag jag sitter här hemma o drömmer om honom
För det är just det
Jag tänker aldrig på honom
Jag drömmer ju om honom

Min dröm
Jag gråter fortfarande ibland, för jag saknar honom så galet mycke
Sist jag satt här hemma o tittade på honom
Trodde jag på allvar att jag skulle bryta ihop efteråt
När vi sa hej då, så hade jag tårarna en blinkning bort bara
Jag trodde ju faktiskt att jag skulle klara av det
Men denna vackra varelse berör mig så otroligt
De få stackars dagar vi hade tillsammans
Alldeles för nåra
Alldeles för få
Tiden gick alldeles för fort
Åhh han lovade att han skulle stoppa tiden

Första natten
Jag vågade nästan inte somna heller
För jag var så otroligt rädd för att du skulle försvinna!
Sov inte en sammanhängande timme den natten
Men jag kan fortfarande förundras över din lena hud
Din varma närhet
Dina underbara läppar...
Shit vad jag saknar dig alldeles galet mycke
Jag vill ju ha dig här hos mig!!!
Skulle med lätt, eller långsamt motstånd släppa in dig i mitt liv på riktigt
Men det är en hel värld emellan oss
Jag är en sån jobbig känslomänniska
Vill ju inte släppa taget om dig alls
Men jag är rädd för att du kommer förbli endast en dröm för mig
önskar ju att du var här nu...
precis nu...
nu...


*prickiga pussar o kramar*