Kommunikations skräcken som ramlar över mig vissa dagar!
Ibland hatar jag att folk kan få tag på mig, antingen på mobilen eller på internet.
Jag har ju utvecklat en fullkomlig allergi mot msn o liknande påhitt.
Sjukt stressande, i min värld i alla fall.
Kan bli svettig av bara tanken på o ha ljudet på telefonen, för ringer nån till mig då känner jag mig tvingad o svara.
För jag känner mig dryg o hemsk o kan inte rättfärdiga att ta ett samtal om jag hört det.
Ibland vill jag absolut inte sätta mig vid datorn bara för att någon kanske har skrivit någonting till mig på min mail eller facebook etc... o jag vet med mig att jag kommer inte orka svara.
O då låter jag helt sonika bli o så är livet så där lugnt o mysigt som jag vill ha det ^^
Vardagen o livet
Det händer massor hela tiden o jag försöker mest virvla med så smidigt som en Heffaklump
kan virvla med.
Rätt värdelös o inte speciellt användningsbar är min kropp för tillfället om man inte räknar med
att den jäser en liten kärleksbulle.
Det gick så fort i dag, så bara i farten hade jag en läkartid på måndag morgon.
Som jag har gruvat mig för både det ena o det andra...
Vet inte hur många veckor sen det var när jag på telefon pratade med våran barnmorska o hon rådde mig att träffa en läkare o försöka bli sjukskriven.
Både min mor o min kära fru har morrat o tjatat på mig men jag har inte kunna förlika mig med tanken på att bli sjukskriven, för det känns fult när jag inte är sjuk.
Jag är gravid med en icke fungerande kropp, o känner mig mest bara lurad på den här tiden som borde få vara rosenrasande lycklig.
Hur som haver så har jag gått runt i mitt eländiga tillstånd o gjort en massa dumma saker o fått helt fantastiskt ont o surat för att jag inte har någonting för min annars så användbara vrånga.
Dagen till ära så jobbar jag o for i väg till kontoret för o lämna ett papper, så jag passade på o prata med min arbetsgivare...
Kröp till korset o förklarade att jag är helt oduglig på jobbet o klarar inte av o utföra mitt jobb för jag har för ont...
SÅ efter vårat samtal åkte jag tillbaka till jobbet o hux flux så har jag ringt Hälsocentralen o en super söt sköterska ringer upp mig o trollar fram en läkartid.
Med spänning väntar jag nu på o överleva mitt liv tills på måndag o hoppas att jag på något vis se ljuset i denna tunnel
Tills livet kommer ikapp ^^