Så här är det... Eller har varit ^^
Först så orkade jag inte skriva för att jag hade så sjukt dåligt samvete för att jag inte fick till det med träningen, o det kämpar jag fortfarande med o känner mig som en usel människa som inte får till det
O egentligen så har det inte funkat o äta på fasta tider speciellt bra heller o det har jag också kännt mig som en usel människa för
Jag tappade liksom tråden på nå vis efter att jag var på Tattookryssningen, fullständigt
Sen så kom det räkningar som var alldeles för stora så jag lära låna pengar för o få livet o gå ihop
Jag hatar känslan av o inte klara mig själv, faktiskt så finns det nog ingenting värre för mig...
O fick jag så skulle jag sova 24timmar om dygnet för jag har varit så sjukt trött....
Är fortfarande...
Nu vet jag att det kan hända värre saker som verkligen får en ur balans, men de där små grejerna har fullständigt rubbat min värld o jag har mått skit dåligt, gör nog fortfarande...
Jag skäms för mig själv att jag inte får till det
Jag hatar o vara trött
Mitt i allt det här så drabbas jag av en ännu värre åkomma!!!!
Jag blir kär...
Så där så det är nån som slår av knäskålarna på en o det öppnas en lucka i backen o man bara faller ner i ett rosa skimmrande stjärnglitter med fluffiga moln o kollibrisång ^^
Så där äckligt gulligt så man egentligen blir spysjuk...
O jag skulle ju inte ens träffa någon
Jag ville inte
Jag hade bestämt mig för o verkligen låta bli, sen allt vart som det vart senast o hela min världs bild rasade, gånger två
Men hur mycke har man o sätta emot ?
Ingenting alls ^^
Så nu är jag så där fånigt kär :)
Men känner mig fortfarande som en usel människa som inte lyckas träna igenom kroppen på en vecka o äta på fasta tider, som jag vet att jag mår jätte bra av...
Egentligen så känns det genast bättre, redan nu...
Jag har ju typ vägrat skriva för jag vill inte se mig själv när jag är trasig o inte får ihop livet...
Nu känns det lite ok o vara små trasig o så där äckligt kär....
Det är Anniinas fel att jag skrev nu...
Faan vad jag saknar dig!!!!
Nu ska jag gråta lite o svara på ditt mail...
*super massa kärlek*
O egentligen så har det inte funkat o äta på fasta tider speciellt bra heller o det har jag också kännt mig som en usel människa för
Jag tappade liksom tråden på nå vis efter att jag var på Tattookryssningen, fullständigt
Sen så kom det räkningar som var alldeles för stora så jag lära låna pengar för o få livet o gå ihop
Jag hatar känslan av o inte klara mig själv, faktiskt så finns det nog ingenting värre för mig...
O fick jag så skulle jag sova 24timmar om dygnet för jag har varit så sjukt trött....
Är fortfarande...
Nu vet jag att det kan hända värre saker som verkligen får en ur balans, men de där små grejerna har fullständigt rubbat min värld o jag har mått skit dåligt, gör nog fortfarande...
Jag skäms för mig själv att jag inte får till det
Jag hatar o vara trött
Mitt i allt det här så drabbas jag av en ännu värre åkomma!!!!
Jag blir kär...
Så där så det är nån som slår av knäskålarna på en o det öppnas en lucka i backen o man bara faller ner i ett rosa skimmrande stjärnglitter med fluffiga moln o kollibrisång ^^
Så där äckligt gulligt så man egentligen blir spysjuk...
O jag skulle ju inte ens träffa någon
Jag ville inte
Jag hade bestämt mig för o verkligen låta bli, sen allt vart som det vart senast o hela min världs bild rasade, gånger två
Men hur mycke har man o sätta emot ?
Ingenting alls ^^
Så nu är jag så där fånigt kär :)
Men känner mig fortfarande som en usel människa som inte lyckas träna igenom kroppen på en vecka o äta på fasta tider, som jag vet att jag mår jätte bra av...
Egentligen så känns det genast bättre, redan nu...
Jag har ju typ vägrat skriva för jag vill inte se mig själv när jag är trasig o inte får ihop livet...
Nu känns det lite ok o vara små trasig o så där äckligt kär....
Det är Anniinas fel att jag skrev nu...
Faan vad jag saknar dig!!!!
Nu ska jag gråta lite o svara på ditt mail...
*super massa kärlek*
